Prövar en metod för att oprogrammera nervsystemet

image

Idag har varit, en annorlunda dag. Igår påbörjade jag en metod för att förändra tankemönster, där rädsla,oro och dömande tankar inte får fäste. Efter några försök så började jag skratta, för att det var effektivt och gav mig många nya insikter om mig själv. Effekten av det dröjer sig kvar och jag möter varje katastroftanke, rädsla, oro med metoden och det fungerar.

Det som är lite intressant är att min KBT terapeut tipsade mig om boken redan för ett år sedan, jag letade aldrig reda på den då. Hon har många gånger föreslagit böcker med metoder, men jag har alltid struntat i dem, vet inte varför egentligen. Tänker kanske att det berott på utmattningen. Tanken på att öppna en bok gjorde mig då så trött att jag kunde gå och lägga mig. Men nu så är jag mer mottaglig och rustad för att lite försiktigt ge mig på den stora uppgiften att förändra nervsystemet. Är tacksam och ödmjuk inför det hela. De insikter jag fått har bland annat varit ”Jag mobbar mig själv”, den insikten kom efter jag körde följande tanke genom de fyra frågeställningarna: Jag är rädd att andra skall skratta åt mig och göra narr av mig.

En annan kom när jag fyllde i dömande formuläret där en skulle välja en person som en störde sig på på något vis. När jag gjorde det så förstod jag också att det var mycket av det i den personen jag störde mig på som jag var arg på hos mig själv. Också att den personen skulle visa mig mer uppskattning resulterade i att jag förstod att jag borde uppskatta mig själv mer. Detta var bara några exempel och jag har precis bara påbörjat det här arbetet. Återkommer när jag känner att det har blivit ett automatiserat verktyg, vilket jag hoppas uppnå.

Imorgon väntar KBT åter igen, ser alltid fram emot sessionerna, möjligheter att växa och avväpna rädslan.

Boken jag utgår ifrån är Älska livet som det är av Byron Katie.

Information om metoden finns här

Om du ej har möjlighet att låna den eller få tag på den så finns en pocketversion tillgänglig på adlibris för 50 kronor, Älska livet som det är

 

Minnesfragment: De är på dörren, de skriker hotfullt, jag är skräckslagen som alltid. Mamma släcker, stänger allt som går. De är fulla och aggressiva. De sparkar sönder fönstret vid dörren. Jag är liten.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s