Tacksamhet

img_0138

Min största gåva, efter allt är tacksamhet. Jag finner en enorm lycka i det jag kan vara tacksam för. Efter en sådan start i livet så har en mycket att vara tacksam för och finner en inget att vara tacksam för så kan en alltid vara tacksam för att en har överlevt. För det var inte givet, aldrig. Jag ville inte leva, under många år av mitt liv, jag ville inte heller förändra något, såg inte mig själv som värd att existera, eller värd att få gå i terapi, värd att älskas, värd ett liv som vart vackrare än väggen av trauma jag blickade in i varje dag.

Den definierade mig under många år den där väggen, alla dess bilder. Den definierade livsvillkoren, framtiden och hur väl jag tog hand om mig själv. Och jag var verkligen skitdålig på att hand om mig själv länge, jag fortsatte att straffa mig själv för allt som andra hade utsatt mig för. Det var lättare, än att känna smärtan av att någon gjort mig illa medvetet. Den smärtan är något som jag fortfarande har i mig, som jag bara vågar släppa igenom i små doser, för den smärtan och sorgen är stor.

Minnesfragment: Är vid en bilväg, det är vinter, jag är äldre, väntar på trafik, att kasta mig framför, den kommer aldrig. Det är inte att jag ångrar mig, jag bara ger upp tanken, för stunden och går därifrån.

Det där exemplet är bara ett av så många att jag inte ens kan räkna dem. Det är också något som alltid funnits där, utvägen, för att jag kände då att det inte spelade någon roll vad jag gjorde, det blev aldrig bra, vad jag än gjorde och hur jag än lyckades. Jag insåg inte då att det var mig själv jag var tvungen att möta för att bli hel och det var det jag ville mest men fruktade mer än allt.

Minnesfragment: Jag är 6 år och dansar, på en dansskola. Det är balett. Jag trivs, jag är glad och trygg. Det är jag och kanske 15 andra barn, vi skall dansa, gestalta något med naturen. Vi gör det och vår lärare tycker att vi är duktiga, jag går bort till de andra tjejerna för att vara med, men de visar tydligt att jag inte får, jag är inte som dem, därför får jag inte vara med. För jag är inte tjej säger de. Det är första gången i mitt liv som jag upplever att de inte ser mig för den jag är.

Jag vågade tillslut möta mig själv, det var himlen, det var helvetet, det var allt. 2014 kom jag ut som kvinna. Efter att hon spikats fast i golvet i min själ och trycks ned av skam, förnekelse och fruktan under så många år av själslig tortyr.  Länge hölls hon fast av allt det där. Men ju mer terapi jag genomgick, ju mer jag bearbetade allt desto starkare blev hon. Tillslut slet hon sig lös och skrek:

Antingen släpper du ut mig elle så dör vi båda två.

Jag är tacksam, för att jag släppte henne fri och lät masken falla till golvet.

Annonser

2 reaktioner på ”Tacksamhet

  1. Nicklas Lantz

    Våra resor påminner om varandras. Förutom det där med könstillhörigheten. Jag har aldrig tvivlat där… förrän nu. när jag är 50! Vad är det egentligrn normerna gör med oss??? ❤

    Gilla

    1. Vi indoktrineras, hur vi skall bete oss, vad vi skall tycka, vi begravs, vi dör, under fasaden, ytan som vi skall upprätthålla för det är det vi skall göra. Tänk på andra, blicka aldrig inåt, var bara för andra, aldrig dig själv. Tysta de inre skriken, tysta oss själva, för att förbjude att vi är Sanna mot oss själva, egoistiska är vi då.

      Nej, men det är verkligen det de gör. Och har en indoktrinerats av den sjuka maskinen ett helt liv, medvetet såväl som omedvetet, då ligger ton av jävla stål över en själv, hur skall en då kunna sträcka på sig i det? När en samtidigt omedvetet föraktar allt det som en är på grund av det samhälle vi växt upp i?

      Normerna slukar liv, även om en andas, så lever en inte, det gjorde inte jag. Jag var turist i mitt eget liv. Avbytarbänken, glasbubblan, alltid avskalad från resten. Fast en försökte, så blev det inte bra.

      Tillslut blir det Sanna jaget starkare än all den skiten och vill ut. När den punkten kommer, finns det inget annat att göra än att släppa fram den en verkligen är.

      Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s