Diagnoser och terapi

8ee9b3b7e4ef2c112472dc27a186cdb7

Många symptom vid CPTSD överlappar i annat. Det var därför som det tog så lång tid innan jag själv förstod att det handlade om just Komplex traumatisering. Det var inte vården som kom till den konklusionen utan jag själv. De diagnoser jag istället fått under åren (utan någon speciell ordning):

Akut sorg, Depression, Ångestsyndrom, GAD (General Anxiety Disorder), Social/Agora fobi, Utmattningssyndrom, Emotionellt instabil personlighetsstörning (tidigare kallat Borderline) och säkert något mer som jag inte kommer ihåg just nu. Alla dessa diagnoser omfattas av, liknar symptombilden vid CPTSD. 

De försökte medicinera med ssri preparat och lättare ångest dämpande, det fungerade aldrig. Jag tror jag prövat de flesta antidepressiva som finns under kortare perioder. Men jag hade svårt att hantera insättning och utsättningssymptomen så jag vägrade tillslut var gång det föreslogs. Jag gick i DBT i ungefär 1, 5 år, Dialektisk beteende terapi för personer med Borderline. Sedan friskrevs jag från diagnosen och började studera. Utmattningarna avlöste varandra, ätstörning utvecklades, emotionella flashbacks,  dissociativa symptom bestod. Jag påbörjade KBT och började komma till roten av Utmattningen. Jag började förstå vad som drev mig att prestera, vad i min livshistoria som hade skapat behovet. Ju mer jag jobbade med mig själv, försonades med min historia och mina föräldrar (i den mån en kan det) desto längre kunde jag komma i min själsliga utveckling. Innan DBT och KBT hade jag gått i terapi med psykolog i 2,5 år. De sessionerna minns jag bara som redogörande av allt jag vart med om, känslomässigt avstängd när jag pratade om skeppsvraken från barndomen. Jag förstår idag att det är en manifestation av CPTSD. 

Så ja, jag lärde mig mycket av de åren i terapi, fick många verktyg som jag har användning av än idag. Det gjorde mig gott, men traumabehandling fattades mig. Traumabehandling såväl som förståelse för i vilken utsträckning en vart ärrad, utan den förståelsen så kan en inte gör det egna arbetet var dag, om skygglapparna fortfarande är på litegrann och en tänker ”Nej det var inte så farligt, ryck upp dig, du är fri från det”.  Jag kommer inom kort be om att få påbörja SE redan nu. SE är en form av traumabehandling. 

Minnesfragment: Jag är liten, kanske går jag i lågstadiet. Min pappa kommer fram till mig och kräver att jag skall hjälpa honom, han säger att han dör, att jag skall förhindra det. Han är upprörd, jag livrädd som alltid. Situationen är ohanterbar, som så många gånger förr. Jag stänger av. Han säger att jag inte är något, att jag aldrig kommer bli något. Han har satt lås på telefonen, för att telefonräkningen blir för dyr säger han. Samtidigt som han själv super upp pengarna till hyran. I skolan börjar de också reta mig för att han dricker, för att han ligger utslagen här och var. 
E

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s